Varför?

Varför kan jag inte bara slappna av och ha kul med min dröm? Varför lägger jag en så stor press på mig själv att bli bra snabbt? Jag vet hur man ska göra – lära sig längs vägen och njuta av resan – men ändå gör jag precis tvärtom. Och självklart jämför jag mig med andra som såklart är mycket bättre än mig, som har gjort sina 10 000 timmar för länge sedan. Men varför gör jag det? Jag blir galen på mig själv att jag inte kommit längre mentalt än att jag har den perfekta inställningen i en vecka innan den rasar igen. Ena stunden är jag stolt över vad jag åstadkommit, hur många som har lyssnat på ”What If I Told You” och hur många som följer min resa på Facebook och Instagram. Andra stunden tycker jag att det inte duger alls. Jag är tacksam men ändå inte. Mycket vill ha mer. Och där, precis där försvinner mitt ”varför” och fokuset har plötsligt hamnat på någonting som inte alls är viktigt.

Jag vet att de här känslorna är fel och orimliga så jag försöker göra någonting åt dem varje gång de dyker upp. Den bästa medicinen är att ringa min tvillingsyster. Hon har som jag intresserat sig för mental träning men gått steget längre och studerar i ämnet. Så ett samtal med henne är ren magi. Hon påminner mig om allt det jag redan vet, men hon får mig att säga det själv. Och när man svarar på hennes frågor – när man yttrar de där orden själv – då är det svårt att motsäga sig med någonting annat. I onsdags påminde hon mig återigen om mitt ”varför”.

– ”Varför stiger du upp på morgonen och sätter dig vid pianot? Varför gör du det här?”
För att jag vill göra musik av mina texter.
– ”Varför vill du det?”
För att för mig är det som terapi och min dröm är att det även ska beröra och hjälpa andra så som musik har berört och hjälpt mig.

Där är mitt varför. Inte vid antalet följare, läsare, lyssnare. Det är först och främst för min egen skull. Allt annat är sekundärt. Och det är det jag måste bli bättre på att påminna mig om när tankarna svävar iväg. När fokuset hamnar på det sekundära istället för på mitt varför – då är jag ute på villovägar. Det är då glädjen försvinner.

– ”Håll fast vid ditt varför. Alla beslut du tar, ska gå hand i hand med ditt varför”.

What´s your reason, what´s your why?

2 svar på ”Varför?”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *