ta hand om dig


If you want to cry, then come and spread your tears,

Open your heart, let go of all your fears. 
It’s okay to cry,
it’s all gonna be all right.
If you want to scream, then yell out loud,
Release your inner pain, you don’t need to hide. 
I’m not gonna lie,
We all want to escape from life
Sometimes.
We all bleed inside, we all have emotions we can’t control, 
No one is perfect, no one is complete and whole.
We’re all just human beings, 
We all share the same feelings. 
It’s okay to cry, 
It’s all gonna be all right. 
You are not alone.

— 

En text jag skrev för nästan ett år sedan tillsammans med delar som tillkommit nyligen. Känslor som ständigt är aktuella. Någonstans. Hos någon. Hos flera. Livet lär oss någonting nytt hela tiden, den viktigaste biten är i min mening den inom oss själva. Vi skadar oss själva alldeles för mycket, medvetet eller omedvetet. Genom att hålla inne känslor vi inte vill hålla på. Genom att stänga ute människor vi egentligen inte vill stänga ute. Varför? Jag gjorde själv det en gång och jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde då. När jag tillslut öppnade mig och släppte ut alla känslor, vilket mycket väl kan liknas vid att man blottar hela sitt hjärta, var det en enorm sten som lyftes från axlarna. En sån enorm lättnad. Jag fick på en gång veta att jag inte var ensam. Jag insåg nästan på en gång att jag hade gått och varit rädd för att öppna mig i onödan. För så fort jag fick ur mig allt som hade byggts upp och gömts där inne så blev allt sakta men säkert mycket bättre.

Efter det har jag förstått vikten av att ta hand om mig själv, på riktigt. Jag sätter mig själv främst och är min egen bästa vän på det sättet att jag tar hand om mig själv och gör sådant som gör mig gott och rensar sånt som gör mig ont, direkt. Vi alla förtjänar att må bra. För att vi ska må bra behöver vi ta hand om oss och våga berätta för andra hur vi mår för att kunna få hjälp. Våga vara sårbar, ledsen, naken. För att kunna bygga upp den trygghet och stabila grund som vi har saknat. Alldeles för många försvinner in i sin egen tystnad och från oss andra, utan att vi vet varför eller har insett att något ens varit fel. För hur skulle omgivningen kunna veta?

Helgen var himla fin men slutade med någonting som jag bara har sett på avstånd, men nu kom det så nära, så nära utan att jag har sett eller hört några tecken på det innan. Det slutade tack och lov lyckligt och det enda jag vill säga är: var inte rädd, allt kommer bli bra. Du är inte ensam.

Ta hand om dig. Du är den viktigaste personen i ditt liv. 

💙

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *