that love

Vilken dag. Den började bra, jag bestämde mig för att den skulle bli bra helt enkelt och var på gott humör under morgonen, men strax före lunch så föll modet. Och det fortsatte att falla för varje minut som gick. Det var spökena som kom igen och påminde mig om allt negativt omkring mig. Främst hur jag håller på och blir så liten, så liten på grund av min ekonomiska situation. Jag är nära bristningsgränsen och som det tär på mig. För det är så mycket som jag drömmer om, men för att kunna uppfylla det behöver jag pengar. Och det är så många roliga saker som händer framöver men inte ens de små slantarna har jag. Så jag började gräva ned mig mer och mer. Tills att jag på eftermiddagen fortsatte kolla på konserten One Love Manchester som jag började kolla på igår.

Den kärleken. Jag kämpade mot gråten för det var så många gånger som jag höll på att brista när artisterna förmedlade sin kärlek och sin musik och istället för att tänka på min dåliga ekonomi blev jag påmind om varför jag brinner för att göra egen musik. Den kärleken. Så berörd som jag har blivit genom åren, blev idag och kommer fortsätta bli framöver av andra låtar – så vill jag kunna beröra andra. För det är så satans jävla vackert när ord i en melodi träffar så hårt i hjärtat att man gråter av både sorg och lycka på en och samma gång. Musiken förenar, stöttar, läker, peppar. Det är magi. En underbar konsert. Ett av de starkaste stunderna för mig var Robbie Williams framträdande då han skrev om meningarna i låten ”Strong” till:

”Manchester we’re strong,  we’re strong, we’re strong. We’re still singing our songs, our songs, our songs”

Och hela publiken sjunger med. Så starkt. Och när Katy Perry skriker ut i mikrofonen; ”We will not stand in silence!” och börjar sjunga på ”Roar”. Orden i låtarna får en helt ny innebörd och man känner sig starkare än någonsin.

Jag har fått ny energi igen. Jag tycker att jag gör väldigt mycket för att komma ur min situation, men jag kan göra mer. Jag vet att det kommer vara tufft och jag vet att det kanske kommer ta tid innan det lättar, men det är okej. För jag är här och jag känner och det är bra. Det är bra att känna. Vi är här.

That love is what keeps me going.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *