You’re perfectly good enough

Jag har länge slagits med känslor om att jag inte duger, precis som alla andra gör. Men varför tror vi inte att vi duger precis som vi är? Jag trivs med mig själv, fast ändå inte. Jag är glad över att vara jag, fast det finns förbättringspotential: ”varför fick jag inte tjockare hår”, ”varför fick jag en sån bucklig näsa”, ”varför fick inte jag de perfekta tänderna”, ”varför har jag en konstig örsnibb”, ”varför är magen si, varför är brösten så” osv. Jag har många saker hos mig själv som jag önskar att jag kunde byta ut mot någonting annat, bättre och finare. Men jag förstår inte mig själv när jag tänker så, varför vill jag inte vara den jag är? Varför vill jag vara någon annan? Se ut som någon annan? Jag är ju bra precis som jag är, jag vet det innerst inne. För det finns inte någonting i världen som skulle få mig att faktiskt lägga mig under kniven och ”fixa” till någonting. För mina ”fel” går alla att fixa till, det är jag medveten om. Men nej. Tanken har aldrig slagit mig att göra en bröstförstoring eller näsoperation. För det skulle kännas ännu mer fel, det skulle inte längre vara jag. Var får vi de här idéerna ifrån? Att vi måste ändra på oss själva? Istället för att ändra på oss själva borde fokus riktas mot att ta hand om oss själva. Att träna för att vi tycker om vår kropp, inte för att vi hatar den. Att äta det vår kropp behöver och vill ha, inte vad andra säger att vi ska äta. Att tycka om vår kropp och uppskatta den just för att den inte liknar någon annan!

Vi behöver vara vår egen bästa vän. Vi behöver säga till oss själva att vi är vackra, att vi är bra, att vi kan åstadkomma precis allt vi vill om vi själva vill. Vi behöver sluta jämföra oss med andra, för de andra tänker precis samma sak som vi. De är inte heller nöjda med hur de ser ut. Så sjukt, eller hur? Någon som vi tycker är det vackraste i världen slåss med precis samma tankar.

Jag vill påstå att jag kommit en bit på vägen, men även än idag jobbar jag med att tycka om mig själv mer. Allt sitter i huvudet. Om du älskar dig själv och står upp för dig själv, så syns det och sprids till andra. Men allt börjar oss dig. Jag kommer framöver att vara mer snäll mot mig själv och framhäva de sidor hos mig som jag inte är nöjd över, istället för att fortsätta försöka dölja dem. Det är ju såhär jag ser ut!

Be proud. There’s no one like you.

 

”Mirror, mirror I know you’re scared
I know it’s hard, always being compared
But stop listen to those people, they are weird
Why would I change, with my body I’ve been blessed
All the way from my short legs to my small and lovely breasts 
Mirror, mirror I dare you to be tough
‘Cause I know I’m perfect, I’m more than good enough”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *