keep moving forward

Hej söndag! Nu springer tiden iväg så där snabbt igen. Efter releasen av ”No Age on a Dream” fokuserar jag på att fortsätta framåt, till nästa projekt, nästa låt. I helgen har jag suttit och finslipat på det där hemliga projektet som jag har hållit på med ett tag nu och för någon timme sedan skickade jag iväg den till ändamålet den gjordes för, nämligen Melodifestivalen 2018. Yes! Nu var det gjort! Mitt första bidrag till musiktävlingen som jag har suttit bänkad framför sedan jag var liten är inskickat. Känns så kul! Jag är på väg.

Jag tycker verkligen låten passar för programmet och har såklart gjort mitt bästa för att den ska bli så bra som möjligt, men jag har inte haft någon producent som hjälpt mig den här gången utan jag har gjort allting själv. Om den kommer med eller inte, ja det visar sig.

Jag hade kunnat vänta ett år med att skicka in den, absolut. Men hur kul är det? Jag orkar inte fortsätta vänta hela tiden, tänker inte låta mig stanna och vänta på någonting längre. Jag förlorar ingenting på att skicka in ett bidrag redan i år. Kommer den inte med den här gången så har jag ett år på mig att få till det bättre till nästa gång. Någonstans måste man börja så varför inte börja redan nu?

Det är skönt att ha den inskickad också, istället för att den ska ligga och spöka i bakhuvudet, nu är den ”klar” och jag kan fortsätta framåt. Tills jag vet någonting mer i det fortsätter jag med texterna som är tänkta till mitt debutalbum. Det är 13 låtar till som ska få melodier och komma till liv. One by one. Here we go!

There’s no such thing as an age on a dream

Ja, nu är den här! Min andra singel ”No Age on a Dream”! En låt som betyder så mycket för mig. Som påminner mig om varför jag gör det här.

Jag skrev den nämligen till mig själv. Hela låten är en dialog med mig själv och mina känslor inför att göra precis det; försöka nå mina drömmar i vuxen ålder. När man egentligen borde ha varit en lång bit på vägen redan, speciellt i den här branschen som jag har valt. Man ska helst vara tolv år och sjunga som Whitney Houston när man börjar en karriär inom musiken för att ”lyckas”. Att komma på när man är 27 år att man vill göra musik och sjunga den dessutom, utan att man vet någonting om hur man gör just det, är som bäddat för att misslyckas – kan man tro. Jag trodde det. Om ni bara visste hur många gånger jag tvekat på mig själv. Undrat vad jag håller på med. Och framför allt varför jag väljer att visa resan offentligt genom att lägga ut låtarna på våra digitala plattformar. Och det är inte bara jag som har ställt den frågan till mig. Det är några stycken som ställt sig samma fråga, varför jag inte bara fokuserar på texten istället. För mig är själva låten så tydlig med mitt varför, så har du inte lyssnat på den än – gör gärna det. Den förklarar allt.

Idén till låten kom dock inte från mitt egna huvud. Idén och insikten, det nya modet och påminnelsen om mitt varför kom från en av de vänner som verkligen stöttar mig i den här resan. Under ett av våra många telefonsamtal uttryckte jag mig åter igen:

– ”Vad fan håller jag på med, jag är ju för gammal!”

Min vän tar en konstpaus och orden som kommer därefter är för mig helt magiska:

 – ”Men Elvira, det finns ingen ålder på drömmar”

Sandra – jag är dig evigt tacksam för allt. Det är klart att det inte finns någon ålder på drömmar! Och det är därför jag kommer fortsätta den här resan, den här galna, förmodligen ouppnåeliga drömmen som är lika läskig som underbar. För så länge jag inte ger upp ”för att jag är för gammal”, så länge jag fortsätter göra det jag vill göra – det som ger mitt liv en känsla av mening – då vet jag att det jag gör också är rätt. Jag kommer aldrig svika min dröm. Jag kommer aldrig ge upp min dröm. Och förhoppningsvis lyckas jag inspirera andra som inte har vågat tagit klivit ännu. Det vore en dröm på en dröm. 

Mina första anteckningar på ”No Age on a Dream”. Högst upp på höger sida ser man hur min hjärna tänkte för att nå ett koncept. Sandras ord ”det finns ingen ålder på drömmar” tillsammans med syftet ”det är aldrig försent” och sen tänkte jag meningen på engelska och ett tag var det precis sådär låten skulle heta: ”There’s no such thing as an age on a dream”. Texten som är längst ned på samma sida med svart bläckpenna är det som blev skrivet först, vad som kom att bli Vers 2. Jag har inte ändrat någonting på texten sedan dess, lagt till små utfyllnadsord bara. Stycket skrev jag någongång i Augusti 2016, direkt efter samtalet med Sandra.
Det tog kanske fyra eller fem månader innan jag skrev klart låten, detta var någon gång i December 2016 eller Januari i år. Jag minns bara att jag bestämde mig en dag ”nu jäklar ska den här låten bli klar” och efter fem minuter så började jag skriva vänstra sidan och refrängen på högra sidan i blått bläck. Det tog kanske 10 – 15 minuter. 
Och här är bara en söt hund som tycker matte ska sluta skriva så mycket och klappa honom istället.

Texten i sin slutgiltiga form utan kladd hittar ni här.