Målen jag siktade mot och hur långt jag kom

Under första halvåret uppnådde jag mitt delmål som innebar att bli klar med tre låtar, vilket jag lyckades med: ”What If I Told You”, ”No Age on a Dream” och låten som senare skickades in till Melodifestivalen.

I oktober satte jag upp två nya delmål för den tid som var kvar på året; tonsätta samtliga texter till mitt debutalbum och få klart tre demos.  Dessvärre överskattade jag nog de flow jag var inne i under den perioden framför allt även då det var rätt lugnt på jobbet. I slutet på november small det till och jobbet var inte bara någonting jag gjorde mellan 07-16.00 utan det högtryck som kom följde även med hem i form av enorm trötthet i både huvudet och kroppen som gjorde att jag fick sakta ner tempot på allt och bara sitta med musiken varannan dag för att inte stressa ut mig totalt. Det var frustrerande, jobbigt men nödvändigt för att få tillbaka lugnet i kroppen.

Så det blev inte tre demos, det blev en – som inte är helt klar heller. Sången är på plats men jag ska spela in den på nytt. Jag har utvecklats väldigt snabbt under hösten och lär mig höra förbättringar hela tiden så efter att ha valt ut tagningar och sedan lyssnat på det någon dag efter kände jag att det inte var som jag ville att det skulle låta, så det kommer jag göra om.

Och det blev inte 11 tonsättningar, det blev två stycken. Men de två har jag även lagt in i Logic och påbörjat produktionen utav. Så, även om jag inte nådde mina sista delmål fullt ut för året har de ändå medfört att jag kommit ett steg närmare mitt stora mål. Det kunde lika gärna varit ingen alls.

Mål för mig handlar om att i slutändan komma närmare det stora målet, vilket de alltid gör. Att alltid ha någonting att sträva efter gör att man ständigt blir bättre, lär sig nya saker och vågar mer för att nå målen. Man agerar efter sina mål, kontaktar människor som kan hjälpa en och gör vad som krävs helt enkelt. De här målen följer med in på nya året också.

Jag är faktiskt väldigt glad och stolt över vad jag har åstadkommit under året, på egen hand. Jag skapar musik. Tack 2017 för allt du gett mig, för motgångarna som fick mig att växa och för de härliga minnena som fyllde på med kärlek, glädje och härlig energi. 2017 kommer jag alltid minnas som året då jag växte allra mest, både som person och inom musiken.

2017, du var tuff – men ändå jäkligt bra.

💙

2017

När jag tänker tillbaka på det här året är det verkligen med skräckblandad förtjusning. Så mycket har hänt, både gott och ont, som gjort mig till en bättre och starkare människa än vad jag var 2016. En påminnelse att man aldrig slutar att utvecklas och lära sig. 2017 har varit både bra och dåligt, både kul och tråkigt, både tufft och lätt. Jag har sett Bruno Mars live (världens drag!), jag har insett värdet i vilka människor jag omger mig med och jag har levt under en minimi-inkomst.

Året började ganska tufft med att jag blev arbetssökande i februari, men precis i samband med det släppte jag även min debutsingel ”What If I Told You”. Jag hade bestämt mig för att släppa den två månader tidigare, i december 2016, efter att ha fått lyssna till en sån inspirerande föreläsning av Mayka från Death Team. ”Du måste bara slänga dig ut dit och låta dig må dåligt. Du måste bara göra det.” De orden resulterade i att jag bestämde mig för att göra just det, slänga mig ut och låta mig må dåligt – visa upp min resa offentligt för att möta mina rädslor. Här kan ni läsa om det.  

Och det blev en vändpunkt för mig, det var någonting jag fasade över men som jag var tvungen att göra för att komma vidare. När det på riktigt inte finns någon återvändo har man liksom inget annat val än att fortsätta. Jag vill ju inte att den versionen ska vara det första och sista ni hörde av mig, vilket gör att jag måste bli bättre och släppet av ”What If I Told You” blev det bränslet för mig.

I början på mars tog min utbildning på SAE Institute slut, där jag hade gått Songwriting & Music Production under 6 månader. När den var slut kom det upp för mig att jag verkligen inte hade något att kliva ur sängen för om dagarna. Jag hade ingenting som jag behövde ställa alarmet för, vilket är en viktig del för mig. Men detta innebar också att jag under våren och sommaren hade mycket tid för musiken, fick lära mig vikten av självdisciplin och jag jobbade på min andra singel, dock samtidigt som pengarna började sina. Jag kunde inte göra så mycket annat än att stanna hemma eftersom jag inte hade råd med SL-kort eller nöjen med vänner. Det blev en tuff period, socialt som ekonomiskt men jag fortsatte med musiken och försökte lära mig mer hela tiden på egen hand. Jag började även spela in covers i ett steg att fortsätta öva sång och de hjälper mig att puscha mig till att bli bättre.

Under sommaren, i samma veva som ”No Age on a Dream” spelades in levde jag med en inkomst på 5700 och hade utgifter för 8000 ungefär. Även den här gången fick jag låna pengar av min sambo för att kunna släppa låten. Jag gjorde absolut vad som krävdes för att få in extra pengar (vi sålde en hel del av våra prylar och kläder på Loppis) och sparade in på allt vi kunde, men singeln var viktig för mig att kunna släppas. Dock skulle det ta två sånginspelningar innan släppet då jag inte blev nöjd med min första insats.

Klar med andra sånginspelningen av ”No Age on a Dream”. Här bestämde jag mig även för att inte spela in några nya låtar under resten av året.

I maj vann jag en tävling där priset var att bandet Smith & Thell skulle komma och spela hemma hos oss och i Juli blev kvällen av och vilken kväll! Förmodligen bästa kvällen på året. Det var sån skön stämning, mina vänner blev glatt överraskade av hemligheten jag hade burit på och festen varade in på småtimmarna. Verkligen en kväll att minnas! Här kan ni läsa lite mer om den. 

Efter en skön men oviss vår och sommar som även var påfrestande för mitt välmående kom vändningen, jag blev erbjuden ett heltidsjobb och tackade ja. Hade inte det kommit hade vi förmodligen inte bott kvar i vår lägenhet idag och varit skuldsatta hos våra nära och kära. Men med mitt nya jobb släpptes stora stenar från axeln och vi kunde börja pusta ut, vi visste ju att det bara skulle bli bättre från den punkten. Vi fick även en liten minisemester i Danmark under slutet på Juli där det vi firade min morbrors födelsedag och jag och min tvillingsyster började spela in musikvideon till ”No Age on a Dream”. 1:a september släpptes låten som singel och 14:e december kom musikvideon som på två dagar fick över 800 visningar.

Under hösten och vintern har jag fått ställa om till nya rutiner för att hinna med musiken, det är fortfarande något jag brottas med idag – att få till den bästa lösningen och balansen mellan heltidsjobbet och tiden för musiken. Samtidigt som jag behöver ta hand om mig själv och hemmet, djuren och hålla kontakten med vänner och familj. Men det är ju så livet är, ett konstant pussel och även jag får nog till alla pusselbitarna så småningom. Tack vare mitt heltidsjobb kan jag fortsätta med musiken. Jag har börjat i kör och kan åter igen ta privatlektioner hos sångpedagog för att få hjälp med sångutvecklingen ytterligare. Jag har råd att spela in fler låtar och införskaffa mig tekniken och kunskapen jag behöver för att komma ännu längre.

2017 års utmaningar:
* att leva fattigt
* att släppa musik även fast jag inte är färdigutvecklad i sången ännu
* att möta alla kritiska människor
* att våga visa upp en operfekt och sårbar sanning
* att bryta med relationer som gav negativ energi

Bästa med 2017:
* stödet från min sambo
* att jag vågade möta mina rädslor och kritiska människor
* Bruno Mars i Globen
* Smith & Thell spelning i vårt vardagsrum
* träffa danska släkten
* min bästa väns bröllop
* släppte min och min tvillingsysters första och egna musikvideo
* stödet som jag får av er som följer med på resan, det är ovärderligt – tack! 💙

Kom ihåg att du är bra precis som du är, alldeles tillräcklig och full av möjligheter. Vi ses 2018!

Ett brev från mig, till mig.

Det kommer alltid finnas människor som kommer säga åt dig att du inte kan, att du inte är bra nog, att du borde göra någonting annat, fokusera på det du behärskar istället för att utforska nya områden som du brinner för. Det kommer alltid finnas människor som säger att du borde tåla att ta kritik om du väljer att finnas på sociala medier. Det kommer alltid finnas människor som tycker att ett misslyckande är ett för mycket och att du borde ge upp när det kommer.

Men jag kommer aldrig bli en av dem. Jag kommer alltid vara den som säger åt dig att kämpa vidare, att jobba för det du tror på och drömmer om. Jag kommer försöka ge dig tips och råd på vad du kan göra för att komma längre. Och därefter ännu längre. Och sedan längre än så. Om det går dåligt kommer jag finnas där och peppa dig till att försöka igen, så länge du själv vill. Om du misslyckas kommer jag påminna dig att varje fall för med sig en lärdom som förhindrar ett liknade fall framöver. Jag kommer aldrig rekommendera dig att göra någonting annat än det du har passion för. När andra säger att du är dålig kommer jag säga åt dig att det bara kan bli bättre.

När andra säger att du inte kan, kommer jag säga att jo, du kan. För att du kan om du vill. Var inte rädd för att misslyckas, var inte rädd för vad andra ska tycka och det viktigaste av allt: var inte rädd för att lyckas.

När andra försöker trycka ner dig, kommer jag försöka lyfta upp dig och tillsammans kommer vi en dag visa dem som inte trodde på dig att det gick. Du kommer kunna le åt dem som misströstade och visa att det som de trodde var omöjligt blev möjligt.

Och du kommer kunna vända dig till dem som, precis som jag, valde att stötta dig och säga: vi gjorde det.