helgfunderingar

Underbart med långhelg! Vi startade dagen med en sovmorgon och promenad i solen med Peanut. Morgonkaffet står bredvid och spellistan ”New Music Friday” strömmar ur högtalarna. En dag ska mina låtar vara med på den.  En dag.

Min strategi är ständigt i rörelse. Jag går på samma huvudväg, men inser att jag behöver göra vissa avstickare.  Jag behöver omge mig mer med likasinnade människor, flytta ut från min lilla bubbla här i lägenheten och möta kreativiteten utanför. Jag kan inte göra allting själv. Inte i dagsläget i alla fall. Jag vill det, men jag vill inte det heller. Jag är förmodligen fortfarande rädd för vad andra ska tycka om mina texter. Mina texter är så personliga för mig att jag inte vågar släppa dem till någon annan att döma eller förändra. Och där har vi en spärr. Allt de vi är rädda för, måste vi våga möta för att utvecklas. Så det ska jag göra. Måste göra. Men först; Yoga, meditation och en ny cover ska spelas in. Och jag ska njuta av den här långledigheten. Hoppas ni gör det också.

 

💙

begränsningar, vilja och förändringar

De senaste två veckorna har varit sådana kontraster mot varandra, verkligen. För två veckor sedan skadade jag mig på gymmet, en vad man kan tyckas ”liten” skada. Förmodligen på grund av överbelastning pga fel teknik men höger höftböjare tog stryk. Så mycket stryk att jag inte kunde gå, sitta eller stå utan att det gjorde ont. Jag kunde inte koncentrera mig på musiken för att det gjorde för ont. Jag försökte öva sång, men det gick bara inte. När något gör så ont att du inte kan göra någonting annat för att smärtan tar upp all kraft, då känner man sig hopplös. Tillslut fick jag acceptera det och gjorde ingenting annat än att fokusera på skadan istället. Hur det kändes i olika lägen och gjorde allt för att bli bra – men vilade självklart mycket. Den veckan blev förstörd i mina ögon men den gav mig också insikt hur mycket jag brinner för musiken och att bli bättre. Jag kände mig fruktansvärd tom när jag inte kunde sjunga eller spela piano som vanligt. Jag kände att jag tappade viktiga timmar för min utveckling – men det hjälpte mig också förstå hur mycket jag vill det här.

Den senaste veckan blev motsatsen. Smärtan försvann – som det alltid gör så småningom – och träningen i sång och piano var tillbaka. Mer fokuserat än tidigare. Jag utmanar mig själv mer och mer för varje dag och kommer därmed lite längre hela tiden. Jag bestämde mig dock för att inte delta i kören som jag hade anmält mig till inför den här terminen. Jag tror inte att den kommer vara en central del av min utveckling längre och jag kände ingen glädje att gå. Så min strategi har ändrats. Jag kommer öva hemma och med sångpedagog framöver – där jag verkligen får direkt och personlig hjälp för att nå mina mål.

sundays

februari har tagit mig dit jag är idag

Ni vet de där minnesbilderna som dyker upp på Facebook? Den här veckan har jag fått en hel del härliga minnen som visade en ganska röd och synlig tråd. Under mitten och slutet på februari har jag flera år i rad gjort förändringar som tagit mig framåt mot mitt mål och min personliga utveckling:

För tre år sedan köpte jag mitt digitalpiano. 
1:a mars 2015 flyttade pianot in i mitt vardagsrum. Jag hade bestämt mig under november 2014 att satsa på min dröm och pianot blev det första jag köpte inför det. Då hade jag inte ens spelat ett enda instrument under hela min uppväxt. Idag spelar jag andras låtar, skriver egna med hjälp av pianot och övar gehör vid det. Pianot är min kreativa plats och varje gång jag sitter där blir jag lite bättre.

För två år sedan bytte jag mitt förnamn.
25:e februari 2016 blev mitt namnbyte till Elvira godkänt. Den dagen kände jag att jag äntligen fick blomma ut i den jag var, på riktigt. Den kreativa, orädda kvinnan bytte plats med den osäkra Jessica som ville mycket, men vågade aldrig. 

För ett år sedan släppte jag min debutsingel. 
17:e februari 2017. Starten då jag på riktigt tog steget och mötte min största rädsla. Från den dagen finns verkligen ingen återvändo. Den stenen som släpptes från axlarna och lättnaden därefter var enorm. Jag hoppade. Jag vågade hoppa rakt ut och jag har aldrig ångrat det.

Detta år släppte jag nyinspelningen av debutsingeln. 
17:e februari 2018 hör man min utveckling under 1 år på nyinspelningen av ”What if I Told You”.

Jag vet inte varför det just blivit februari för mig som dessa större förändringarna och händelserna blivit av på. Kanske för att månaden ligger så bra på året? Att börja året relativt tidigt med en större sak gör att man har resterande året på sig att bli bättre på. Jag vet inte, men det var roligt att se trenden i alla fall. Vem vet vad det blir i februari 2019?

 💙