keep moving forward

Hej söndag! Nu springer tiden iväg så där snabbt igen. Efter releasen av ”No Age on a Dream” fokuserar jag på att fortsätta framåt, till nästa projekt, nästa låt. I helgen har jag suttit och finslipat på det där hemliga projektet som jag har hållit på med ett tag nu och för någon timme sedan skickade jag iväg den till ändamålet den gjordes för, nämligen Melodifestivalen 2018. Yes! Nu var det gjort! Mitt första bidrag till musiktävlingen som jag har suttit bänkad framför sedan jag var liten är inskickat. Känns så kul! Jag är på väg.

Jag tycker verkligen låten passar för programmet och har såklart gjort mitt bästa för att den ska bli så bra som möjligt, men jag har inte haft någon producent som hjälpt mig den här gången utan jag har gjort allting själv. Om den kommer med eller inte, ja det visar sig.

Jag hade kunnat vänta ett år med att skicka in den, absolut. Men hur kul är det? Jag orkar inte fortsätta vänta hela tiden, tänker inte låta mig stanna och vänta på någonting längre. Jag förlorar ingenting på att skicka in ett bidrag redan i år. Kommer den inte med den här gången så har jag ett år på mig att få till det bättre till nästa gång. Någonstans måste man börja så varför inte börja redan nu?

Det är skönt att ha den inskickad också, istället för att den ska ligga och spöka i bakhuvudet, nu är den ”klar” och jag kan fortsätta framåt. Tills jag vet någonting mer i det fortsätter jag med texterna som är tänkta till mitt debutalbum. Det är 13 låtar till som ska få melodier och komma till liv. One by one. Here we go!

nya rutiner och ny musik

Sju arbetsdagar har gått på nya jobbet och det har varit mycket att ta in. Jag har varit något så galet trött på eftermiddagarna när jag kommit hem så såhär i början har musiken halkat efter lite på det sättet att jag inte riktigt orkat sätta mig vid pianot eller ställa mig och öva sång efter jobbet. Jag hoppas att jag kommer in i de nya rutinerna och tiderna snart i alla fall så jag orkar eftermiddagarna och kan ägna dem till musiken så som det är tänkt. Jag kommer få lägga upp ett litet schema så jag tar en sak om dagen och tränar på.  Sen kommer jag lägga mycket mer tid på helgerna såklart.

Och nu är det officiellt, nästa singel ”No Age on a Dream” släpps 1:a september! Kommer bli så spännande och kul att äntligen få visa upp den för er! Jag är så mycket mer nöjd med min sånginsats på den här låten än ”What If I Told You” och jag hoppas givetvis att även ni kommer märka skillnaden och utvecklingen av sången. Hoppas så ni kommer gilla den!

New single out 1th September!

en speciell vecka

Måndag igen, men det här är ingen vanlig måndag. Det här är min sista måndag som jag är hemma, på onsdag börjar jag mitt nya jobb! Samma dag som Tommie fyller år, så rolig tajming. Men förutom det så är det en del annat som ska göras också. Imorgon tänkte jag spela in en ny cover, i helgen ska vi fortsätta inspelningen av musikvideon till nästa singel och jag har förmodligen mastern av den i min dator innan veckan är slut också! Så ja, jag ser fram emot allt med den här veckan!

Imorse vaknade jag supertidigt och hann bocka av en hel del saker redan under förmiddagen. Jag spelade in ny sång till det hemliga projektet igår (yes, för tredje gången! haha) så jag satt och valde ut tagningar och började med redigeringen av den och körstämmorna. Jag har övat sång och gehör och tänkte givetvis hinna med lite piano också innan dagen är slut.

Så, hoppas ni också har fått en bra start på veckan och att ni får göra det ni älskar. Solen skiner, låt oss ta vara på det!

20170814_singer-songwriter_Blue-E
Hello monday.

paus från sånginspelningar

Idag spelade vi in ny sång till nästa singel – och ett releasedatum är satt! Kommer bli så kul att släppa den, äntligen, och låta er höra utvecklingen från ”What If I Told You”.

Jag har också bestämt mig för att lugna mig nu med sånginspelningar på resterande låtar till albumet (så det hemliga projektet är ett undantag) till efter årsskiftet. Jag märker själv hur snabbt jag utvecklas just nu både tekniskt i sången och mentalt med självförtroendet och när jag börjar kören i September förväntar jag mig att få ännu mer lärdomar och insikter. För jag känner mig själv för väl nu, fortsätter jag spela in sång till andra låtar redan nu kommer jag bara känna längre in på hösten att jag kan göra om och göra det bättre, och det räcker med att ha de här två låtarna att sjunga om. För jo, även om sången kändes bättre den här gången med kommande singeln så har jag fortfarande några svaga punkter i den som behöver justeras och finslipas vilket jag är övertygad om jag kommer kunna göra bättre nästa år.

Men det är inte så att jag kommer radera någon låt från Spotify även fast jag spelar in ny sång. De gamla versionerna kommer få ligga kvar oavsett, men det är de nya som kommer vara med på albumet sen. För det är ju precis det här jag vill att det ska handla om, resan till målet.

let’s do this!

Då var en ny vecka här. Och framöver är det mycket som ska bli klart; nästa singel, musikvideon (vi fick ställa in lördagens bokade tid pga vädret), en ny cover ska spelas in och en produktion ska göras. På onsdag nästa vecka börjar jag mitt nya jobb så jag försöker verkligen göra så mycket jag hinner med allt nu. Men det är bra på sitt sätt, jag får alltid mycket mer gjort när jag är under stress och allt är än så länge bara roligt och spännande så då är det bara att köra och ännu roligare är att allt arbete snart blir tillgängligt även för er! Nu kör vi!

Smile, and the world will smile with you.

sluta vänta

Det kommer alltid komma hinder i din väg. Frågan är hur du hanterar dem. Det är mycket som ska passa in och stämma överens när man jobbar med fler personer, för det är fler personers liv som ska anpassas efter processen och det går inte alltid ihop med din deadline. Såklart. Speciellt inte när ingen av personerna kan jobba med musiken på heltid utan får andra uppdrag. Som jag, jag fick ett heltidsjobb som jag är väldigt glad över, men det kommer också innebära att jag inte kommer kunna vara lika flexibel med inspelning eller träffar med andra. Och det hände även producenten jag skulle jobba med inför det där hemliga projektet. Han fick ett skitroligt uppdrag och jag är väldigt glad för hans skull men det innebär att han inte kommer kunna lägga lika mycket tid på mitt projekt som han trodde från början. Så jag ställde mig själv frågan. Ska jag vänta på honom? Låta det ta den tid det tar, fast jag vet att det förmodligen inte kommer kunna bli klart till min deadline? Eller ska jag försöka fortsätta själv?

Jag funderade inte särskilt länge faktiskt. Det är klart jag vill ha en duktig producent, men jag har också en deadline att hålla. Jag har mitt mål. Och jag har inte tid att vänta. Det är antingen nu eller om ett år. Visst jag har inte bråttom på det sättet, men jag vill ändå ge det ett första försök – nu. Så, den här veckan har jag suttit framför YouTube och kollat på videos om Logic och suger åt mig så mycket kunskap jag bara kan om programmets alla möjligheter (jag kan grunderna, men vill kunna få till det ännu bättre). Nästa vecka kommer jag fokusera på bara den låtens produktion till den grad att jag förhoppningsvis bara behöver någon som petar på detaljerna efter det, ni vet, finliret och mastering. Och att jag kan spela in sången i en studio istället för i mitt sovrum. Det är spännande det här, att göra allting själv! Oavsett hur långt jag kommer kunna komma med låten så vet jag att jag kommer utvecklas och lära mig ännu mer inom produktion och det är ju det som driver mig. Att ständigt bli bättre.

If they can do it, you can do it.

som en ny människa, den jag egentligen är.

För nio dagar sedan skrev jag om hur jag ville förändra mitt beteende och nu sitter jag här och har gjort just det. Det är nu 8:e dagen utan socker och kolhydrater och det märks både på min hy som snart är felfri och på magen som inte är lika svullen längre. Jag hade dessutom en lång fasta på 22h förra veckan och i skrivande stund är jag inne på min andra långa fasta, den här gången ska jag nå 24h. Jag har två och en halvtimme kvar innan det är dags att bryta fastan. Helt ärligt, första gången var det kämpigt. Jag kände mig yr och ofokuserad men idag – det är en sån förändring. Jag har tvärtom svårt att sitta still, även om jag givetvis känner hunger, men jag provade och lägga mig i soffan och ta det lite lugnt men det gick inte. Jag är full av energi, jag är pigg och glad. Känns underbart! Jag har även tränat varje dag, varvat med lätt Yoga, coreträning och till och med löpning – jag! Herregud. Vad händer. Allting känns roligt just nu!

Men, det är inte ens det roligaste. Jag har ändrat inställning till mig själv, mer och mer för varje dag. Jag tycker om mig själv, vågar sjunga ut mer, vågar testa rösten och experimentera med den. Känna efter: ”hur låter jag om jag gör såhär? Eller såhär?” Och jag får mer och mer självförtroende till att hitta tonläge och känsla när jag sjunger. Vilket såklart gör träningen med sången så mycket roligare! Gehörsappen är verkligen en bra hjälp också och även där blir jag bättre. Jag har suttit med den två ggr / dag ungefär och jag märker redan en stor skillnad. Det jag har lite svårare för är att höra andra steget (halvt eller helt steg upp från grundtonen) vilket kanske förklarar varför jag ofta legat för lågt när jag sjunger. Men jag gör framsteg även där och igår fick jag 100% rätt äntligen!

Jag ser verkligen fram emot att spela in ny sång igen på nästa singel, på bara en månads tid har jag tagit ett stort steg i självförtroendet. Bara att jobba vidare med det så jag inte blir nervös och stel när det väl gäller sen. Det är också någonting jag får kämpa med mentalt, själva inspelningsprocessen. Av någon anledning är den så läskig att så fort man trycker på Play så blir jag stel och osäker och tvekar.

Det är inte lätt det här livet, men allting går om man bara vågar. 

💙

You’re perfectly good enough

Jag har länge slagits med känslor om att jag inte duger, precis som alla andra gör. Men varför tror vi inte att vi duger precis som vi är? Jag trivs med mig själv, fast ändå inte. Jag är glad över att vara jag, fast det finns förbättringspotential: ”varför fick jag inte tjockare hår”, ”varför fick jag en sån bucklig näsa”, ”varför fick inte jag de perfekta tänderna”, ”varför har jag en konstig örsnibb”, ”varför är magen si, varför är brösten så” osv. Jag har många saker hos mig själv som jag önskar att jag kunde byta ut mot någonting annat, bättre och finare. Men jag förstår inte mig själv när jag tänker så, varför vill jag inte vara den jag är? Varför vill jag vara någon annan? Se ut som någon annan? Jag är ju bra precis som jag är, jag vet det innerst inne. För det finns inte någonting i världen som skulle få mig att faktiskt lägga mig under kniven och ”fixa” till någonting. För mina ”fel” går alla att fixa till, det är jag medveten om. Men nej. Tanken har aldrig slagit mig att göra en bröstförstoring eller näsoperation. För det skulle kännas ännu mer fel, det skulle inte längre vara jag. Var får vi de här idéerna ifrån? Att vi måste ändra på oss själva? Istället för att ändra på oss själva borde fokus riktas mot att ta hand om oss själva. Att träna för att vi tycker om vår kropp, inte för att vi hatar den. Att äta det vår kropp behöver och vill ha, inte vad andra säger att vi ska äta. Att tycka om vår kropp och uppskatta den just för att den inte liknar någon annan!

Vi behöver vara vår egen bästa vän. Vi behöver säga till oss själva att vi är vackra, att vi är bra, att vi kan åstadkomma precis allt vi vill om vi själva vill. Vi behöver sluta jämföra oss med andra, för de andra tänker precis samma sak som vi. De är inte heller nöjda med hur de ser ut. Så sjukt, eller hur? Någon som vi tycker är det vackraste i världen slåss med precis samma tankar.

Jag vill påstå att jag kommit en bit på vägen, men även än idag jobbar jag med att tycka om mig själv mer. Allt sitter i huvudet. Om du älskar dig själv och står upp för dig själv, så syns det och sprids till andra. Men allt börjar oss dig. Jag kommer framöver att vara mer snäll mot mig själv och framhäva de sidor hos mig som jag inte är nöjd över, istället för att fortsätta försöka dölja dem. Det är ju såhär jag ser ut!

Be proud. There’s no one like you.

 

”Mirror, mirror I know you’re scared
I know it’s hard, always being compared
But stop listen to those people, they are weird
Why would I change, with my body I’ve been blessed
All the way from my short legs to my small and lovely breasts 
Mirror, mirror I dare you to be tough
‘Cause I know I’m perfect, I’m more than good enough”

Good news och alla goda ting är tre!

Så vad har hänt? Mycket. På kort tid. I fredags eftermiddag hände allt som vände hela min värld till det bättre på kort tid. Jag träffade ju en producent och han ville gärna hjälpa mig med det där hemliga projektet som jag har hintat om några gånger tidigare så det känns väldigt kul! Det kommer bli så himla bra tror jag! Under vårt samtal ringde även mobilen, det var från ett jobb jag sökt och ja – de gav mig erbjudandet att börja hos dem. Så himla roligt! Igår skrev jag på kontraktet och jag börjar i mitten av Augusti. Det är heltid vilket kommer ge mig de resurser jag behöver för att leva och för att kunna fortsätta med musiken så jag är väldigt glad!

Jag köpte med mig bubbel hem och firade med sambon och under kvällen pratade vi om nästa singel, där vi upptäckte att det finns förbättringar att göra med texten, så jag har kontaktat min producent där också med informationen och vi kommer spela in sång på nytt – vilket innebär en liten försening av singeln men jag tror verkligen att det är värt det.

Och så har jag anmält mig till en kör i höst också. Ser så fram emot det! Även om jag nu de senaste dagarna har lärt mig mer här hemma då jag suttit mycket med gehör och jobbar med självförtroendet hela tiden så är en kör precis det jag behöver för att växa ännu mer. Det kommer bli en magisk höst hörrni!

Allt ordnar sig. Alltid.

jobba med gehör

Det här med att träna upp sitt gehör. Så sjukt svårt. Jag sitter vid pianot och tycker att jag sätter tonerna efter hur de låter men jag har svårt att föra över det i praktiken dvs att sjunga till en låt och veta med säkerhet att jag sätter tonerna. När jag sjunger, sjunger jag främst på känsla. När jag har försökt tänka mer på tonerna går det sämre för då upplever jag mig själv mer spänd och distraherad av tankarna på att sätta tonerna.

Men förutom att sitta vid pianot och lyssna har jag så smått börjat använda en app för att träna upp sitt gehör, dock är jag inte riktigt överens med den i dagsläget men jag ska prova sitta med den dagligen i alla fall nu någon vecka för att se om det gör någon skillnad. Jag vet att allt bara handlar om att öva, öva, öva och jag har varit dålig på att faktiskt ta tag i gehörs-träningen på riktigt. Jag drar mig för att spela in mig själv medan jag tränar på tonerna t ex och tycker det är roligare att bara sjunga låtar. Det här med att försöka ta genvägar som inte finns – jag måste sluta med det, jag ska sluta med det. Från och med nu.

Perfect Ear heter min app, undrar hur lång tid det kommer ta innan jag får det.